ferides

Jag är helt uppe i varv här. Bästa sättet brukar vara det här. Mitt liv just nu är jobb och träning. Inte smart att flumma omkring hemma kl elva, dansa över vardagsrummet för att sen tro att man kan somna. Ikke i Oslo den här natten. Mina roomies sover. Jag äter ett grönt äpple. Pilatesbollen är kvar. Nicklas kommer ge oss en tv och ett bord!

Jag är glad över så många saker, fundersam över många. Mest glad. Har inte glömt nycklarna en gång sen jag kom hit, det är ett tecken för fan.

Jag tänker på varför man behöver människor och vad det är som gör så att människor dras till varann. Och varför jag behöver massa. Jag fick en kram idag efter cafejobbet. Han sa du är superduktig.

Jag tänkte på hur livet skulle bli här i Oslo långt  fram. Jag förstår att man kan glömma Sverige här. Det kom in en frilansare på cafet idag. Hon hade jobbat med dans här i 6 år. Hon var svensk men det hördes knappt.

Jag undrar varför jag alltid vill prata så jättemycket. Som att skallen blir för full om jag inte tömmer den. Eller så har jag inte haft så många att berätta saker för när jag var liten. Jag var en sån ensamvarg som liten.

Imorgon måste jag ringa det där bed and breakfast, och fråga vad är dealen. Ska jag jobba på ett bed and breakfast? Fett kul ändå.

Dansen här är jättekommersiell. Till o med lärarn sa det här är en dans full av kommersiell skit. YES! Ironisk dansglädje.
Dom nämnde t o m Bounce. Nejjjj snälla.

Men inte allt är så, och jag får en egen sal att träna i.

Jag tänker på hur lite jag saknar klassen i gymnasiet. Och hur vissa låtar kan äga ens själ tills man känner sig prostituerad, underkastad.

Jag undrar hur det skulle bli om jag träffade en viss person på gatan här i Oslo. Om jag skulle säga något. Jag vet att jag skulle gjort det. Jag säger alltid för mycket.

Fast vad är det här för skit. Jag ska ju idka girlpower här! Jag får snacka hur mycket jag vill! Bara inte med kunder om jag sitter ner.

Imorgon träffa ny vän. Imorgon ett nytt äventyr. Alla dagar är äventyr.