ferides

Jag jobbar nu på cafe på heltid och det är stressigt. Mer stressigt än det borde vara, jag tycker mina chefer har väldigt suspekta saker för sig. Jag har inget ansvar att hjälpa chefen med hans kvinnoproblem och jag har ingen skyldighet att svara på hans sms. Det är skönt att de ger mig ansvar så att jag kan få vara där själv ibland, laga mina egna rätter och känna att man kanske kunde kunna äga ett cafe själv en dag.

Jag hade gärna sett att det var klara regler för just nu är allt ett virrvarr vad jag får och inte får göra och de pratar bara turkiska eller norska med turkisk brytning så ofta förstår jag ingenting.

Jag har varit på massa arbetsintrvjuer och ska på fler, barnehage, annat cafe, reception. Det där bed and breakfast skulle jag fått om jag lovat att stanna ett år. Det verkade så mysigt, en vit villa som tar emot folk på esmseter och jobb och jag vill ha sånt jobb! Men Man vet ju aldrig vad som händer i livet. Jag har hälsat på två umeåkollektiv, Alva, Kicki, Tone och Ellinor i Roa och Bertil, Bim, Sverre och Edit i Bislett. massa nya människor. skoj.

Ett stort problem är att alla ställen är 20 så det blir inte samma möjligheter till dansgolv och jag saknar det. Jag saknar dansen i sverige !

Vi har soffor nu!
Jag vill ha nya kläder!
Jag längtar till min första lön.
Jag undrar om dagstidning är dyr i norge. Och varför barnen inte får skolllunch. Och om norskarnas fascination för hytteturer, weekendtrippar.
Kram